Jag gick tyst igenom staden. Den stad som alltid har varit en del av mig
Jag gick tyst längs med gator och kände morgonsolen emot mitt ansikte
Jag fylldes av tankar om glädje, men likväl om om outhärdlig sorg
Jag fylldes av en känsla att någonting saknas

Där stod jag, en själ tömd på ord. Tömd på känslor
Där stod jag, i den lägenhet som alltid varit din
Där stod jag, förtvivlad över att jag velat göra mer för dig
Där stod jag, i chock över att tvingas vända blad och gå vidare

Varför är du borta?
Varför måste vi vända blad?
Varför måste jag känna tomhet?
Kanske (bara kanske) finner jag styrka i din kärlek som finns kvar