Så är jag än en gång här

Ett glas töms, intrikant skådar jag illusionerna framför mina ögon

Hör regnet smattra och vinden falna i fjärran

Ett löfte var bringat min själ

Likt en spira till en konung

Helgat av de renaste ord

I skam må jag nu falla i evig jord

En syn tyckes mig framträda

Ett ansikte som blott vibrerar

Är min själ skonad av Guds nåder?

Eller är jag fördömd till Den Mörkes domäner?