Under cykelturen till jobbet kom jag helt plötsligt att tänka på den kvällen alldeles nyligen när vi åkte till stugan . Det hade hunnit börja skymma trots att våren är så långt gången. Klockan måste varit över nio när vi passerade kyrkogården och där på vägen var det fullt med paddor. De sträckte sig på frambenen i en kavat ställning som om de utförde yoga. Det var säkert 20 paddor som såg ut att närma sig varandra. Jag kan inte minnas att jag märkte att jag körde över någon, men det verkar orimligt. De var överallt. Det är säkert inte många nätter om året som paddorna samlas och parar sig. Stunden kändes lite helig och speciell på något sätt. Synd bara att de var tvungna att träffas på bilvägen. Eller är faran en del i tjusningen för dem?

Jag såg inga paddor där i gryningen på cykeln. Ibland kommer de nämligen upp på vägen även hemma vid ån intill busshållplatsen. Jag tittar ofta efter dem. I morse var gatan rensopad, tom och verklig. Det var en plats för bilar och cyklar. Inte för parning och magi. Oftast hör paddorna till en mystisk undre värld som prasslar under löven och sällan visar sig för någon. Det är en av sakerna med våren som är så fantastisk. Plötsligt inträffar det magiska och påminner om hur spännande och härligt livet på jorden kan vara.