Vår vackra vårblomma
står där så rak och stolt
när solen skiner
men böjer sig ner
med stjälken mot marken
när det regnar och är kyligt.

Det känns som att även min rygg
och mitt huvud
vill böja sig ner mot marken nu
i tider av oro och ofärd.

Jag plockar en bukett
av de överflödande vita
och sätter i en vas
för att få lite ljus och värme
i mitt sinne
medan jag låter de fridlysta blå
få bli kvar där ute
i enebacken.