Icke kunde jag tro, ej ens fantisera

trenne långa år tillbaka i tiden

att jag fortfarande idag skulle existera

säker på att vara sedan länge avliden



En tragedi i oändligt antal olika akter

sedan födseln mitt liv kom att bliva

så som noga regisserat av onda makter

på nivå så makaber att ej gå beskriva



Mitt trasiga hjärta det bankar alltjämt

i ständigt framskridande inre lidande

nedåt i mörker jag faller som förutbestämt

mitt skrik på hjälp är nu knappt ett kvidande



Så många år tillbaks en annan tid fanns

dock nu minnet hos mig börjar svika

men än dröja sig kvar en känsla av att ha en chans

decennier tillbaks, långt innan hoppet gav vika



Vis av erfarenhet jag nu redan säga kan

att var dag i ångest överträffar den andra

önskar att denna mardröm bara försvann

jag orkar ej längre denna jämmerdal vandra