Att trots realexamen i svenskundervisning,
och svenskspråkliga skivor där många visor
etsats sig fast i svenska folket och nära nog
som nydanande inom svensk vistradition
där han sägs tolka både Taube och Bellman
bättre än dem själva erhöll Holländaren
den nederland-svenske emigranten Cornelis
Wreeswijk 1937-1987 aldrig svenskt med-
borgarskap eller godkänt i svenska språket.

Vispoeten Wreewijk "Mäster Cees" kallad
har trots statens förnekande ironiskt nog
varit som en svensk-språklig lärare för
många som växte upp med hans vispoesi
under sextitalet med hits på svensktoppen
och en frisk fläkt som dissade folkhemmets
skenbara trygghetsnarkomani.

Ingen behöver undra över vad han skulle
tycka om den nya obestämbara identifier-
ingen av könen med ordet "Hen"
med tanke på att han drog kniv mot ett
transpar han i fyllan och villan råka få med
sig upp på ett hotellrum 1975 som slutade
med att han knivskar den ene.

Att hans gravstod tillärades bo granne med
1600-talspoeten Lars Wivallius blev kanske
ändå ett slags statligt erkännande eftersom
Wreeswijk inte hade några tillgångar betala
sin gravvård eller ens begravning själv.

Hans tolkning av Arne Pärssons visa
"En fattig trubadur" var varslande identisk
med Wreeswijk som om han skrivit den själv.

-