kunde du inte bara sagt till mig att allting skulle bli som det alltid blir
livet är inte orättvist
vilket somliga tror
livet behandlar dig alltid
precis som du förtjänar
glöm aldrig det

jag kastas in och ur drömmar dagligen
ibland kan jag inte urskilja
vad som är ett minne
en dröm
eller verklighet
jag är evigt fast
i limbo

idag svävade jag på moln
visslade på melodier som väcker minnen av mitt livs stora kärlek
jag log för mig själv
där mitt bland alla trasiga skal
väl hemma med min spegelbild
syns inget moln längre till
och jag ligger under marken


när jag var vid familjens sommarstuga för närmare tjugo år sedan noterade jag att vårt namn stod skrivet på ett litet vitt moln precis intill vägen som ledde upp till huset
i några sekunder stod jag bara och följde varje bokstav i efternamnet samtidigt som jag kunde se hela familjen samlas en bit uppför vägen
där stod jag en bra stund och observerade världen när den utspelade sig framför mig
inte visste jag då att ens värld kunde rasera mitt framför en
samtidigt som man trodde sig se den för vad den var

tjugo år har lärt mig mycket
men jag kommer aldrig lära mig
att du inte kan vila på ett moln