ensam på en grå perrong
blandad med sånna jag inte känner
sitter på en bänk
bredvid två som verkar vara goda vänner

för de håller varandras händer
och ler så där vackert
så man ser flickans tänder
hon är lycklig, precis som han

hans tunna tröja, är uppkavlad på armen
så man ser han bruna hy
flickan har ett linne
och kjolen är alldeles ny

de sitter i solen, och han får kisa då och då
de märker inte mej
för de finns bara de två
och ögonen finns bara till för varandra

plötsligt böjer sig pojken fram
ger den blonda flickan en kyss
hon skrattar lite,
och gör lika dant tillbaka som han gjorde nyss

nu kommer tåget, det som ska ta mej bort
jag reser mej upp och ler
men jag är ingen de ser

jag går tankspridd till min plats
jag ser genom fönstret att de sitter kvar
de tittar på himlen
som är ljusblå och klar

men snart reser de sej upp och går
han håller sin arm om hennes rygg
jag undrar om jag själv någonsin
kommer att få känna mej
så lycklig och trygg