poesi
Dom sommarvindarna
Kan en maskros också vara en ros
eller är man född som man är?
dom ögonen och dom trånga burarna
Vi står där på fälten dansandes med främmande vindar
glamoröst men försiktigt
så att dom aldrig blåser omkull oss
även fast jag ofta funderar
om det vore en bra eller dålig sak
Vi andas ut en kollektiv suck som en osynlig våg genom den ljusa kvällen
här ute är luften så ömtålig
ett lugn som tippar sig fram på tårna
vågen smyger sig ofta ut från dom skogarna och dom dunkla gröna fälten
in i stadens värme och brus
färgglada stenhus bredvid vattnet svalkas och skrattar medans de blir kittlade
får de röda människorna sittandes på uteserveringarna och de svartklädda männen lutandes mot taxibilar att svälja och blunda
"Aah"
Vi är
dom sommarvindarna
vi svalkar någonting djupt inuti
där finns en brinnande längtan efter en varsamhet
en stillhet
livet aldrig verkar kunna erbjuda en helhet utav
och vi med alltid väntandes
tills vi också kan vara röda rosor
placerade i höga glas ovanför prickiga eller blommiga dukar
så att vi varken behöver sucka eller dansa om nätterna