Låt mig få brinna än en timma
Låt mig få njuta kvällens vy
Tids nog skall allt förbli i dimma
Tids nog skall ingen kunna fly

Dock än, finns viktigt värv att göra
Dock än befogas min replik
Åt dom man idogt vägrar höra
Åt dom som tiger i sitt skrik

Vi gick till stenhuggarens kista
Min son fick se en hjältes vård
Ej den första, ej den sista
Som lider död ur armod hård

Min son, vi stod där just vid havet
Så snart är du en vuxen man
Jag, blott en utpost du är navet
Men låt mig lära allt jag kan

Jag som halsat livets lättja
Som har bekänt hyenas bett
Har tagit ansats i det rätta
Och tvingats krypa till reträtt

Jag har ta'tt smak av livets beska
Ömsom sötma, ömsom salt
Kontra goda, mot groteska
Det finns en mänsklighet i allt

Var skyldig tack till dom som lidit
Åt dom som trotsat despoti
Bli den som ovillkorligt stridit
För att var mänska ska bli fri

Vi blickar ut, ut över vågor
En strand, en äng, vår tid, ett lån
Ett liv i njutbarhet och plågor
Men jag älskar dig min son!

Jag ser ut, ut över fälten
Där väntar dimman tät och vit
Jag vet min levnad har beställt den
Allt jag ber om är respit

Så låt mig brinna än en timma
Tilltrotts att dagen anses sen
Jag ska väl tids nog bli i dimma
Då du står stark på egna ben