Jag vandrar på en gata,
en gata som jag har gått på förr
Där visas allt i svart och vitt

Här befinner det sig alltid
en och samma
vilsna själar

En ensam pojke
sitter i sitt hörn
Gråter sig nästan helt förstörd
Jag frågar hur han mår
och att ta på hans axel, är något jag förmår

En ensam pojke
vill inte svara
han gråter
men låter mig
ge honom en bit papper
Han torkar sig
och ger tillbaka
en bit papper
full av silvriga tårar

Jag vandrar på en gata
en gata som jag har gått på förr
Där visas allt i svart och vitt

Här befinner det sig alltid
en och samma
ensamna själar

Jag går på en gata
som jag går på varje dag
Går på varje natt
Jag vet inte vart,
gatan egentligen leder
För jag har gått här
i snart hundra år
helt ensam
och olycklig
Och det har alltid varit likadant
Ingenting har hänt

Jag går på en gata,
i dagsljus och i mörker
Jag går på en gata,
där alla andra
ensamna och vilsna själar går