De självgoda trygghetsnarkomanernas provokationer. De tänker inte. Det ordnar sig alltid ändå. Deras egotripp är monumental när de år efter år kör runt i en rondell av säker förutsägbarhet. Att de är utpräglade svikare har de inte en aning om. Deras snällhet och skenhelighet är sliskig och rutten och får mig att må illa. Jag vänder mig bort och går min egen väg. En kraft av kärlek och sanning får mig att sväva i rummet in i en dimension av hopp och förtröstan.