där allt varit så vackert reser sig en morgon med dagg

en persiko himmel ur djupet av Nangijala 

inget kan längre beskrivas när världen är fylld på evigheter 

inget spelar roll i vår värld av kränkande tystnad 

Allt är som en artilleri ridå av vattenfall 

den mjuka vinden jagar fram allt som göms inuti

ändå vaggar man sig rakt in i döden av öden 

Allt är trumpetstötande som totalt rämnar vår mark 

Vi krossas mjukt mot klippor, utöver stup, in i skrevor 

i en rasande brand dit ljuset inte når ner 

Vrålet ebbar ut i tidens andhämtning 

Vi har gjort det förr, vi människor, vi återkommer 

Guldsäckar av närkamp i äppleträd 

Bakom ridån av Porlande bäckar av kraftprov 

Oumbärliga linor i en rest mast av fullblod 

Vackerheten i hänförelsen av flätade knutna nät 

Ett nu med ihärdighet, ett nu av ett nu i ett nu

Aldrig ett sedan, en knopp slår ut i blom

vår himmel är frid, märkvärdigt ren och luttrad

Närheten så nära så nära i en fullkomlig ära 

Stormen är guldsand, förtrollande glittrande stenar

Skillnad som av tackel och tåg, babord styrbord

Samlar tankar som om en riddare i ungdom

Småfåglars yttersta glädje i en famn av värme 

Luktar på tillstånd av bejublad längtan 

Förstår kurragömman och andas liv

Skymnings ljus under dagens himmel

Uppmärksamheten kryper hjärter i venerna 

Trevar blickar inåt bakåt himlande 

Att ligga ostört i buskar av siden 

Att låsa om sig själv i en vortex

Att pulsera krypande under en tilja 

Vi invaggar oss i ett tillstånd av blind panik

murar av flammor, jagandes av hettan 

Den bedövande smärtan när gnistorna nått in 

En lavin brasa av allt, men ändå aldrig riktigt

....någonting annat kom emellan.