Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken

Jag behöver ingen gård
på oräkneliga hektar;
en artrik vägren duger gott
för en överårig karl

Inget gör en superstereo
till ett av mina främsta nöjen;
jag njuter hellre vindens sus
och tåg som hackar genom järnvägsrälsböjen

Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken

Ingen herrgård behövs
för att hysa min fysionomi;
jag bor i min kropp
och trivs däruti

Inte suktar jag
efter ett omfångsrikt bibliotek;
jag har bokstäverna som behövs
till poesi och kartotek

Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken

Jag räknar inte kallt
med en parrelation;
de flesta vinkar man hellre av
på en järnvägsstation

Vandra i fjällen
piggar visserligen upp,
men jag kryper lika gärna
i en dikeskant med lupp

Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken

Jag väsnas precis så länge
jag är här,
men hörs ändå bara
på en planet med atmosfär

Något fantiserade väl
de sedan länge döda om,
men till slutet var Intet
ändå allt som kom

Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken

I can't have enough of myself,
but I will,
when finally there's no more time
to kill

Visst är det skönt
att vara stark och frisk,
men döden är ingen sjukdom,
bara en 100-procentig risk

Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken

Anna is eager
to go to work on the gazebo roof
while I lie upstairs
scribbling poetry, aloof...

Ja, Anna jobbar ivrigt
på lusthusets tak,
medan jag stannar i sovrummet
och diktar i sakta mak...

Jag drar mitt strå från stacken,
kackar i bivacken