Gårdagen
är redan en serie planscher

T.o.m. E. Presley
blev ett skrälligt skri i natten

Dags dato
känns som ett genombrott,
men hänger imorgon som en skolplansch
och är inget att göra något åt

Nattåget
är ett tittskåp i tiden;
värktabletter skrapar med krita
över hornhinnor

Jag känner mig sjuk
& tagelskörtad,
oegentlig,
släpkopplad på gnisslande maskinhallar,
tektoniska genom giftiga världar
med kilometerlånga valsverk ute på kusten,
fyllda med ondska;
ondskefulla från svalbädd ända upp i rökiga traverser;
med skiftbasar & turlag
som gjorde Teuvo Aalto tokig
i sin cowboyhatt
när Lilian ville bli förspelad mot köksväggen
på Lilla Strömgatan 3
och Amerika väsnades i mitt huvud
och Greyhoundbussarna bar mig
fram till Bob Dylans farbror Paul
i Hibbing och de monokroma bilderna;
händerna brinnande på armlängds avstånd;
folklivsforskningen nerstoppad i ryggsäcken;
Avalon Hotel & Sportsmen's Café
hållpunkter
i Dylanmanins Minnesota;
Rolling Thunder avklingad österut

Nu ligger jag i Norrbotten
under Sapmis urbefolkade lapptäcke
och ska åka
(över rälsen, trolltrummad mellan liven,
tackla mig själv så länge jag varar,
här i gränstrakterna av mig själv,
bland övriga gränstraktare, övergångsskedda)

Jag är ett sjok lösryckta fraser
upprepade någonstans i fjärran