Där lutar sig starka ryggar
mot skonsamma ok
i öknens brännande hetta

Jag går inte vill
vare sig om dagen eller om natten
och sanden tycks oss oändlig

Detta är livet som gavs oss.
Livsvillkoren som inte rubbas
vare sig vi vill det eller inte.

Men tanken flyger,
om Gud är med oss
vem kan då vara mot oss.

Nu kränker man ständigt mitt luftrum
och ser ned på försvarslöst liv.
Och vet, det har alltid varit så.

Så, se om huset efter utvägen,
lyft tankarna in mot ljuset,
och kräng av er den härskande uniformen.

Låt oss inte gråta mer.
Utan gå två extra fredsmil
för varandra och kärleken.