Vår bil kryssar mellan hästkärror och människor på och bredvid gatorna. Mena Gesha Suba Nationalpark utanför Addis Abeba är vårt mål. Vår chaufför en medelålders man med grått hår pratar hyggligt engelska.
Han manövrerar vår fyrhjulsdrivna SUV skickligt mellan alla människor.
Vi är i Addis Abeba för att hämta hem ett älskat barnbarn till Sverige.

Ett stort modernt komplex dyker upp, det är ett sjukhus som Amerikanerna har byggt åt oss säger han.
Lite längre fram dyker en skyskrapsliknande byggnad upp den har kineserna byggt åt oss förklarar han stolt, vad vill dom ha tillbaka för det undrar vi, han ser lätt bekymrad ut men svarar inte.
När vi närmar oss ytterområdena blir bebyggelsen
allt fattigare, husen med tak av i bästa fall korrugerad plåt
väggar av hopplockade bräder klädda med pappkartong
och masonit, vinda och skeva , kantar vägen.
Fullt med människor i färgglada kläder överallt.
Plötsligt syns några skolflickor på väg till skolan komma ut
från ett av rucklen. De har skinande vita klänningar och rosett i håret och ryggsäckar.
Märkligt att de i dessa ruckel har lyckats få dom så fina och rena.
Plötsligt dyker en stor folkmassa upp, vi plöjer oss sakta igenom den och frågar vår chaufför vad som är på gång.
Dom är på väg till gudstjänsten svarar han och en stor vit kyrka med torn och guldbemängt tak dyker upp en bit bort.
Alla människor ser glada och förväntansfulla ut.
Ett stånd fullt med exotiska frukter, klasar med små bananer dyker upp.
Chaffören stannat så vi kan köpa lite frukt.
Ståndet består av en presenning ovanpå på pålar av trä,
människorna tittar uppmärksammat på oss när vi går ut ur bilen
men verkar inte fientligt inställda på något vis.
Vår chaufför tolkar åt oss. det blir bananer och apelsiner.
Han har av misstag kört fel och är på en lerig väg där husen som kantar vägen består av trasiga presenningar och brädlappar. Människorna som ibland skymtar mellan hyddorna ser håglösa ut. Jag måste fråga hur man kommer ut härifrån säger vår chaufför. Han låser dörrarna på bilen och försvinner in mot en av rucklen.
Efter en stund kommer han tillbaka, hittar du nu frågar vi oroligt, inga problem säger han och startar motorn. Vi kör länge på leriga gator så småningom kommer vi ut på en väg som ser ut som en slags huvudväg.
Han ökar farten och snart är vi ute på landet med gröna dalar vajande palmer och enstaka hus i grönskan.