Eremiten sitter framför sin grotta i berget och tvinnar sitt skägg.
Han mumlar hela tiden och tittar med stela ögon framför sig och
har daglig kontakt med sina andar.
Jag frågar vad de säger, men får bara mumlande svar.
Han är otroligt mager , klädd endast i ett långt skynke, håret är långt tovigt och gråsprängt.
Ansiktet är fårat med djupa skrynklor, konstigt nog verkar han inte så smutsig.
Bädden inne i grottan består bara av en tunn filt på marken och ett täcke, ingen kudde.
Det står en plåt tallrik med en sked och en flaska vatten inne i grottan , det är allt.
Två gånger om dagen kommer de upp från byn med vatten och mat, han uträttar sitt tarv i en skreva i berget en bit bort.
Enligt innevånarna kom han vandrande för många år sedan med endast ett bylte och en vandringsstav, ingen vet vad han kom ifrån.
Ganska snart fick byborna klart för sig att han kunde prata med andar och fick stor respekt med sig. Det räckte med att man satte sig i hans närhet och lyssnade för att känna sig upplyft.
Efter många år i byn, där han fick bo i uthus hos olika människor, uppsökte han grottan där han bott i 9 år nu.
Förutom de som kommer upp med mat till honom så kommer en och annan och lyssnar när han pratar med andarna.
Det verkar han inte ha något emot.
Han pratar ogärna, men undslipper sig ibland några ord,
det är inte lätt att förstå vad han säger, det är på hindi men han pratar även lite engelska.
Det han pratar om är guds allsmäktighet och människors synd, i bland frågar han efter en ny tvål, det finns en liten källa i berget en bit bort som han kan tvätta sig i.
Byinvånarna känner hans skydd från berget .