så föll det kalla aprilregnet på gatorna, vi hastade oss igenom staden hem till lägenheten där vi satte oss i det gula rummet, du dukade fram Lomonosov- porslinet, och hällde upp grönt te med ingefära,
vi diskuterade partikelacceleratorn i CERN, hur den samlade in antimateria som låg förvarad i ett svävande magnetfält, du hade tagit ut dina ögon och klätt av dig din hud, och lagt det som vacker, vit kappa över fåtöljen, mina glasögon var en fågel som flugit upp och satt sig på gardinstången, på väggarna projicerades det bilder av våra föräldrar som hade dukat upp 70 års-kalas i det gröna, växlat med bilder på förödelsen i Ukraina, och skyskraporna i New York,
det fanns ett opium som vecklade ut sig i luften, jag var ett annat jag, du omskapade mig till något jag tidigare inte skådat, en konfiguration av moln och av sten, och av den hölderlindska ekgrönskan, och du var en monolit, strömlinjeformad, musik som böljade fram ur Merkurius bergsplatåer, vi försjönk båda neråt, lämnade vår lever, våra njurar och vårt skinn uppe vid ytan, vi försjönk i tystnaden i det gula rummet, ett rum i slutet av korridoren, i slutet av labyrinten, i slutet av..,