Jag träffades av rött 
vid ett vägskäl i livet 
där allt liksom mötts

vinden sjöng trösterikt 
vindpinat anlete i frid

höll fram glädje av vikt 
en varm höst i vintertid 

vägskälet som mött kärlek i rött 
all glädje liksom kom igång

vardagslivet slog helt om 
vänd i lust - borta var nu allt trött

rädslan själv som bortblåst 
glädjeluckan var nu upplåst

broderade med rött garn ord 
manifesterade kärleken på jord

det hade gått upp ett liljeholmen 
se att även kärleken fäster på en

betyder välan att man är värdig 
man är en som existerar ej färdig 

lyckans närvaro vinkande inom mej 
se jag finns ju till mitt i allt. Hej! Hej!

skuggan dansade iväg i glädje stepp 
inget mer tungt - aldrig mer depp 

med glädjens skepp tog vi oss fram 
såg fram emot ljusa gryningstimman

en våg av liv en vind av hopp  
en stråle av kraft nådde vår kropp