Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En munfull mörker

Jag börjar dagen
med en munfull mörker
och silar nattens drömmar
genom mina fingrar

Ibland fastnar en himlakropp
som jag fäster i pannan
för att se lite gladare ut
när jag kliver på tåget

Nyvaken och oskriven,
min kropp färdas framåt
men ögonen ser
bara bortom och inåt


Fri vers av Elin Holmsten
Läst 309 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2021-11-25 17:15



Bookmark and Share

  Stanley Rydell
Härligt kroppslig öppenhet t o m himlen fastnar! Ord som får nya nyanser, kreativt och lustfyllt på få fulla rader!
2021-12-11

  Kajan VIP
En tydlighet och en självklarhet existerar här, som om dikten länge väntat på att nedtecknas.
2021-12-09

  Zandor
Vackert skaldat! Mjuk i sin beröring…
2021-12-09

    ej medlem längre
Åh, den här är helt underbar. Här finns en stor rymd, ett kreativt bildspråk, en klar linje och ett solsystem som skriver sin egen berättelse inför en sökande blick.
2021-12-02

  AiA Maria den fria


”Nyvaken och oskriven,
min kropp färdas framåt
men ögonen ser
bara bortom och inåt”

Många lager djup...wow!

Tack!


2021-11-25

  AKT VIP
En väl fångad känsla.
2021-11-25

  Monica Lindgren
Väldigt bra, särskilt sista strofen!
2021-11-25

  Lustverket VIP
Wow, den titeln, kan bli en punklåt eller en hel psykologisk thriller om tomma ögon och himlakroppar på fel plats. Men bättre så här, sammanfattande en grå november.
2021-11-25
  > Nästa text
< Föregående

Elin Holmsten
Elin Holmsten