den fyllda tomheten är spridd

som vibrationerna i en trumma

Numeriskt still står allt vi förundrade vet 

Små konstverk i hjärtslagen 

ändå snurrar jorden fortare än oss

du ser dig själv mig 

en bördig oas i dalgångens liv

föder, göder allt som är vi

En unisont universum

En kärna av stjärnor i våra ögon