Jag lyfter upp boken och känner mig så nöjd över min geniala julklappsidé. Tar några lätta danssteg ackompanjerad av julsången som lågt spelas på radion när jag tänker på hur glad han kommer att bli, innan jag slår in den i det vackra julklappspappret. När jag också lyckas knyta en riktigt stilig guldrosett om paketet stämmer jag in med radions "Bjällerklang" med både kraft och schvung. En snirklig krumelur på ettiketten avslutar jobbet; "God Jul Önskas Johan från syrran!" Leende lyfter jag upp det och synar det nöjt från alla håll, går fram till julgranen och lägger ner det försiktigt på den gröna julstjärnekantade mattan där alla de andra paketen ligger. Så går jag snabbt tillbaka till bordet, lyfter längtansfullt upp den andra boken som jag också köpte idag. Till mig. 

När jag börjar gå ut från köket kastar jag en blick mot fönstren och ser att det har börjat snöa igen. Samtidigt som den skönsjungande Bing Crosby önskar sig en vit jul från radion, buren hit från en förgången tidsepok, stannar jag till och låter blicken följa de stora mjuka flingorna som dalande faller ner i en sky av luddig vit bomull. Som alltid förundras jag över hur denna fullständigt strukturlöst kaotiska dans kan vara så vacker. Och så rogivande. Kanske för att hela "showen" sker i en så totalt djup och kompakt tystnad. Flingor i alla storlekar virvlar, studsar uppåt, snurrar, stannar upp, far hit och dit, tvekar ett ögonblick som om de inte riktigt vet vart de är på väg, snurrar runt igen, för att i ett virrvarr av ren och skär glädje slutligen stilla lägga sig till ro på marken och smälta ihop med den snö som redan ligger där. Till både glädje eller förargelse för människor och djur. En stund trollbinds jag av den lustiga dansen som pågår och tänker att så rätt han har ändå, den gamle Bing Crosby. Det är något visst med en vit jul ändå. 

Om några timmar kommer mina döttrar som ska fira uppesittarkvällen tillsammans mig, men än finns tid att njuta av den nya boken. Klockan på väggen visar fyra när jag vänderryggen åt mörkret utanför och köket i julgranens och fönsterbelysningens dämpande sken för rummet jag för enkelhetens skull kallar för biblioteket, men som betyder så oändligt mycket mer för mig.

...fortsättning följer...