idag är allt monotont och stilla
som ett vackert, ödsligt vykort
av ingenting, skickat från ingen, till ingen
jag vill leva mitt liv på en naken stol
i ett rum där du kommer förbi en gång i veckan
och hissar ner den bruna, fladdrande
rullgardinen över fönstret, och lämnar mig
med en madeleinekaka som faller sönder
till nätter utan övergivenhet,
och dagar utan några människor