många mår dåligt den mörka årstiden
de saknar storstadens neon och rastlösa puls
de glömmer den erforderliga vilan
som under stjärnhimlen de får
är lika nödvändig för människan
som allt levande
då hinner de ladda sitt batteri
till nästa vår
då fjärilar och blommor åter
kan resa sig befriade
ur hällarnas urtidsgrepp