Vad säger det om människan
som inte behandlar nästan
som det vore sitt eget jag
allt som vackert är
lämnas att förblöda vid vägkanten
De undviker rampljuset
och i skydd av mörkret
sitter de bakom tangenter
med ett klick avslutar de livet
för den de manglat ned
under otaliga år av tortyr
Dessvärre tål de inte heller
höra sanningen den ska grävas ner
i samma grav som liket
Efter alla dessa hemska insikter
förblir igelkotten densamma
glädjen enbart den egna
lika väl som sorgen