då vraket reste sig ur spillrorna
orosandar bland resterna störde
under natten röster hörde
plötsligt under stunden
frukostägget skalade
från ovan det skvalade
det var inte ett rör som sprungit läck
Det var tankar från igår
som krupit ur sin säck
stod åter till randen av särken
höll i handen gårdagens blåmärken
varför låtsas vara annan än den är
för inget gott med någon
sig förklär