Knottstenarna blänker i kvällsregnet
När jag Slinker in på en pub
Därinne sitter en man och stirrar
Rakt in i ett stearinljus Med tom blick
Som om han ser nåt annat inombords
Han tar min arm när jag är på väg att beställa
Du, säger han
Syns min ensamhet
Jag vill tro det, säger jag
Kan du sitta en stund
Å ta din öl med mig

Han sa
Du
Nu kommer den tiden på året
Som vrider mitt inre till tårar
Min ensamhet tydliggörs
Som att hängas ut på en julmarknad
För allmän beskådning
Varning
Hur ensamhet ser ut

Med ett liv utan kärlek
Från dagen jag såg ljuset
Aldrig en värmande
Stöttande kram
Bara mig själv att lita på
Fick jag aldrig lära mig
Att hantera kärlek
Veta vad det är
Innebär
Hur den känns


Han svalde och fortsatte
Mitt jag
Trasigt likt en strimlad skjorta
Utan självkänsla
uppfödd att låtsas älska mig själv
Formade mig utan empati
egoist för överlevnad
Med åldern rämnade fasaden
När styrkan sinade
Å demonerna fick energi
Där bakom blottades
Allt som jag försökt gräva ner
Som bara flyter upp till sörja
Tiden har gjort det till
Ett klister
Som inte längre kan tas bort
Suttit för länge

Nu sitter jag här
Lämnad att dö ensam, så känns det
Formar egna världar inom mig
Vad jag velat åstadkomma
Vilka som väntar på mig
Att jag är älskad

Min öl var slut sen länge
Ljuset rann ner över vinflaskan som stake

Han sa
Julafton imorgon
Då kanske mitt ljus har brunnit ut

Jag reste mig
Han tog min arm igen och sa
Tack för stunden