som apor klänger de i trädtopparna
de som svingar sig från en utpost
till en annan
liksom aporna från en lian till nästa
tills målet de når
samma gör spindeln i nätets mitt
fast den sista utposten nådd
och havet väntar
tvekan uppstår, för otyget
inte simfärdig

Tragiskt för en och många
läser lapparna med numret
fogar varje till pusslet
och känner vemodet
hur många låter sig bedras
av löften tomma