Fredsduvan, syndafloden, mörka moln som skymmer solen
livets orgel spelar envist sina dystra toner
Ängslan har grott ett tag, en känsla av obehag
sånt som får en att trivas ensam en regnig oktoberdag
känns som jag står i skuld till världen med räkningen obetald
och jag måste ha vänt varenda krona snart..
Alltid så intrasslad i tankeparadoxer
ge mig en låda rött så ska jag halsa hela boxen
carpe diem, c'est la vie, det ältas alltid samma floskler
medan verklighetens järnhand håller fast oss i ett koppel

*gäsp*

Jag bär mitt kors längs vägen och min bag-in-box
men börjar bli trött och jävligt Lost som Matthew Fox
Trött på att gå till jobbet med en klump i magen
att känna livets bittra dofter och den unkna smaken
att den själsdödande sörjan inte runnit av än
får mig att längta till dan man sover lugnt i graven
Är så trött på att slösa mina pengar på skit
brände tusenkronorssedlar för att tända mitt weed
vi hälsar med flin och låtsas leva American Dream
och söker ännu mera status med en fränare bil
Så less på terapin som aldrig leder nånstans
förutom starka mediciner för en kemisk balans
trött på att gå i mörker och att treva mig fram
och att alltid vända ryggen när dom ger mig en hand