Att lyssna lärde mig tidigt
den konsten drunknar
i mediatrafikens brus
då jag vänder mig om
ser jag ögonen deras röster och namn
Den kloke lär med tiden
de smyger efter väggarna
förenas med dimmorna
och tittar in genom fönster
ser värmen därinne
En underlig hunger
besläktas de med
med tiden även den slocknar
i takt med tårar torkar in
över vad de förlorat
det viktiga, dem själv