Jag kommer ihåg alla dagar
då bara glädje vi kände
tills i bägaren mörkret hällde
bäska droppar som du svalde
alla dessa ögonblick
lever i evighet kvar

Tacksam att vi lever
under granen ligger klappar
vi under åren fått
ångest rop skrik och gråt
blandas med prasslet
då paketen öppnas
avsändare oförståndet
har empati med många
men ingen tankstation mer

Tack för du orkat klokuggla.
visst förstår jag någon inte menade
det som blev fel
och inte heller du älskade uggla
svårt var det förstå, det enda som
botar ångest är sanningen. jag letade
efter förklaringar och många
fastnade på mig då