Som kvastfening
lever jag i det oändliga djupet
jag har levt miljontals år
ibland stiger jag upp mot ytan
iakttar förvånad vad som hänt på jorden
det har bildats mossa på min fjälliga hud
och spindeldjur väver nät
omkring mina ögon
Då jag sett nog
dyker jag åter mot stupet
där toffeldjur och bläckfisk
välkomnar en ann.