Juldag igen
Tiden känns mer å mer
Ogreppbar
Vandrar tidigt över ängarna
Pälsklingen går i sin värld
Känt mig kallare denna julen
I hjärtat, eller är det detta
Som är en generell nivå av människokänslor
När tankarna slår an
Med krigsdrabbade
Sjukhus liggande
Så knyter sig ändå magen

Hägern sveper förbi
Urtids symbol
Letar inombords
Till orsak varför
Tankarna fokuserar mer
På min egna värld
Är huden hårdare
Har din cancer
Mer å mer
Påverkat mig
Tydligare prio
Var min energi behöver finnas

Blicken mot människor
Som ofrivilligt hamnat i nöd
Skaver, river
Människor
Som själva har satt sig i skiten
Gapat ut i ett tomt universum till vardagsrum
hur bättre dom är
Än alla andra
När väggarna kryper närmre
För att ensamheten är så tydlig
Och egoismen så stor
Att Oförståelsen om varför
lyser
Med den största lampan som går att se
Det enda jag kan känna e
Kallt medlidande
Kallt likt viken
Där 2 sälhuvuden guppar

Med åren känner jag
Mer, så mycket mer
Naturens kraft
Tystnadens behov
Hur liten jag e i d stora
Hur kort min vandring är
Vad blir mitt avtryck

Älska
Jag älskar att älska
Ber att älska till döden
Ber att våra älskade avkommor
Får det liv dom vill

Den fuktiga salta luften
Väcker minnen
Av svunnen barndom
Vassen brakar under sulorna
Tånglukt

I denna viken
Kysste jag din vackra daggvåta blomma
Dina söta ljuvliga smultron
Din andning ekar ännu inom mig
Här ute finns ingen juldag
Bara dag å natt
Graniten följer mig hem
Jag hör dig duscha
Jag förlorar mig i dina strålar
I människornas värld är det
Juldag