Inget hjälper varken era gudar eller konungar
för ni har blivit döva
hörde ni mina rop då ni över min hud trampade
era tunga steg fick mina barn att skälva
Jag fick era trädgårdar i skönhet att växa
blommorna frodades och grödan gav folket bröd

Dagen kom då ni inte gav tillbaka det ni tog
ni hade blivit bortskämda,
inbillade er evigheten skulle växa
Ni började så konstgjorda korn,
sådde pappersord för blomma och åker
och ni satte era fågelskrämmor
den utarmade jorden vakta
vaktar man tomma lador på denna jord?

Till slut hörde himlen mina tårar
regnet började falla dagar och år
mina brunnar börjar fyllas med livets vatten
medan ni förtorkade fortsätter slå
era bröder och systrar blodiga,
vad kan väl jorden förstå

då själva livet ni sätter bakom galler