då lantmätaren mätt ut nya gränser
fann vi att marken vi stod på
redan ägdes av någon annan
vi ansågs inte fina nog att äga mark
så de tog den ifrån oss
vi hade packat väskan
den var lätt idag att bära,
vi hade inga kläder kvar att använda
det var bara tvål och handduk
och snön kom. spåren ledde
långt bakåt och knuffade oss mot staden
det var där husen växte mot himlen
den lystes upp av raketer

och vi stod på perrongen väntade på tåget
tillsammans med de andra flyktingarna
betraktade himlen hoppades
folket i staden öppnar sina ögon, om så
bara för ett ögonblick
för att dessa människor inte jämt ska se
mörkersidan av ljuset.