Nästan som vita liljor.
Sjön slog ut i full blom.
Varje kronblad.
Varje ståndare.
Varje pistill.
Så nära.
Så att svanarnas vingar breder ut sig.
Omfamnar varje andetag.
Som om det vore det sista.
Men under oss våra väsen älskar.
Till tonerna av verkligheten.
Någonstans i skymundan.
Blickar bort mot liljorna.
De ligger där.
Guppar.
I sjöns händer.
Långsamt de sköljs upp mot land.
Så småningom jag når dem.
Plockar upp dem.
En efter en.
I mörkret.
Tyst så tyst.
Att alla hör.