Den stora tröttheten kom,
tog mig i sin famn
och sa "inget tjänar något till,
lägg ner alla dina projekt."

Jag svarade "du har rätt".
Jag gick och la mig på soffan, suckade, snörvlade, somnade.

Den stora, stora tröttheten
förföljde mig i drömmen,
viskade lismande "vad har du gjort för något vettigt med ditt liv?
Nä, just det - ingenting."

Är det något jag inte tål så är det lismande röster.

Jag reste mig upp ur soffan,
snubblade över mitt skrivblock.
solen smög in, smekte mig, väckte mig.

"Den stora tröttheten"
ska inte få ta mig, inte idag heller.