blått mörker
urtvättat lakan mot kinden
svala ljud från gården
jag är visst vaken

sträcker mina armar
upp, upp mot taket
de når inte så långt
nu spolar det i rören

någon ropar
vem är det, jag hör inte
jag skruvar, vrider mig
lakanen följer med

men jag når inte längre
än såhär

och himlen den ljusnar
tidningen kommer
budet klarar sig nog
jag litar på det

mina fingrar är korta
sju centimeter
alltihop en och sextisju
sammanlagt

och kanske finns det
en gräns, ett slags punkt
är det där jag slutar
och det andra tar vid?

för här ligger jag
får jag lov till det
jag når ju inte längre
än såhär