Utan religion hade väl oense människor
fått kalla sina stridigheter 'något annat',
än just religionskrig...

Det som börjar redan i sandlådan
fortsätter sedan gärna i mera vuxen ålder...
avunden, besvikelsen, lusten att besegra all opposition...

...---...

Det som kan förvåna en som inte är sådär påtagligt religiös,
är varför en troende inte längtar så efter paradiset att den
frivilligt går till paradiset.

Den borde istället för att längta efter 'evigt liv',
redan här och nu, kunna så avundas alla de
som 'dör i förtid', blir tagna av daga,
av egen hand eller av andra...

Istället vill de förvånansvärt nog,
leva ända fram till sin död...
någonstans i en outgrundlig framtid.

Annars är väl den själfulla religionen mest ett sätt
att tillbringa tiden i väntrummet,
utöver att sätta makt i händer på den som insett
hur den sötma som makten ger... ger utslag?

Men med hån, hot, tvång och översitteri,
kan livet, ens eget, fås att kännas gott
för en del som kallar sig för troende,
som vore de en utvald grupp av individer.

Medan andra religiösa människor egendomligt nog
försöker vara en generös och givmild natur,
inte alls söka sig 'fiender' bland sina medmänniskor,
utan tvärtom dela med sig av sin medmänskliga sida.

Den som inte är så fanatiskt inställd på
att 'döda alla som inte tycker som en själv',
den är väl vara mera att hylla?
En kram känns bättre än en kniv i ryggen.

...---...

Blodsugare verkar det vara gott om.
Vem som är vampyr eller bara leker det,
är dock inte så gott att säga.

...---...

Det är kanske märkligt att ha musik på
medan någon läser texter, men det hindrar

Torkels tankar från att vandra
medan läsandet blir mer gripbart.

Så även om det skrivna är en personlig gärning,
det underlättar även läsning av text i en bok.



(2022 04 17)