Alla dessa känslor
starka
omtumlande
ångestskapande

Jag försöker verkligen
allt vad jag kan
att härbergera
ta om hand
och hålla om

mig själv

Hur är det möjligt?
Vi har mötts en gång
9 månader har gått
sedan vår dag vid sjön

Orden vi delat
efter den dagen
har varit många.

Vi kommer varandra
så nära
så nära
genom våra delade
ord.

Det skrämmer mig
från vettet

Vad händer den dagen
vi möts hud mot hud
alla dessa
känslor
blir de mer
verkliga då?

eller

dunstar de som ånga
?

Ovissheten
Osäkerheten
får mig att
ta till uråldriga
försvarsmekanismer
för att stöta bort dig
driva iväg dig
bort bort bort

Sen återvänder
jag
när ångesten lagt sig

Vad söker du i mig?