Några punkter att fundera över.
Rent juridiskt är det både möjligt moraliskt 'fel' eller i alla fall moraliskt tveksamt,
att ha sexuella aktivitet med någons kropp, utan bifall, i vuxen ålder.
Medan det är olagligt att ha sexuell aktivitet mellan en person som är över femton år, med en som är under femton år.

(Är det som det sägs, att tillfället gör den brottsligt
'oemotståndligt begiven till att passera gränsen',
att frångå 'personligt ansvar'?)

Samtidigt är det inte en olaglig handling om båda är under femton, om samtycke finns.
Brott blir det först när samtycke inte finns, det vill säga alla handlingar vilka upplevs som utpressning eller obekvämt.

Exempel, 'jag vet du är på', men själv känner jag mig högst obekväm, jag vill inte bli utsatt för brott bara för att jag skall tycka synd om dig.
Eftersom det är ett utslag av känslomässig utpressning, den som inte handlar om direkt misshandel eller hot om repressalier.

Ett barn kan, av oförstånd eller nyfikenhet komma in i sina föräldrars sovrum just när de 'leker' med varandra.
Det brukar nog inte leda till att de vuxna har fängelse att vänta.
Det som kan kännas knepigt rent juridiskt är om ett barn 'ser på' medan några andra 'leker sängkammarleken'.

I slutna grupperingar, som en masskrock eller en syförening eller familjen, släkten, körning med fordon inom inhägnat område...
...kan 'saker och ting' ske som möjligen är direkt fel eller brottsligt eller bara 'moraliskt tveksamt.

Var går gränserna...?

Vad som saknas är förstås ett teveprogram om juridiska och 'tveksamma fall'.
En sak som är just tveksam, är när en eller flera människor planerar 'en kupp' av något slag, så kan polis ingripa på ett tidigt stadium.
Samtidigt går det att skriva manus om 'precis samma sak', utan att den planeringen är att se som 'förberedelse till brott'.

Eftersom det annars skulle skrivas väldigt få sådana manus.
Du vill kunna utbrista 'Men det är väl uppenbart, självklart',
vad som är vad!?
Är det?

Den som blir utsatt för ett brott eller kan kallas som vittne, har att fråga sig en sak.
Vad händer om jag anmäler det?
Exempel, den som våldtog någon människa, blev mördad därför att den brottslige kunde bli 'hämnad', 'åka dit för våldtäkt' eller liknande repressalier.
Hade den brottslige kunnat 'komma undan helt säkert', så hade offret kunnat överleva händelsen.

(Är det som det sägs, att tillfället gör den brottsligt
'oemotståndligt begiven till att passera gränsen',
att frångå 'personligt ansvar'?)

Tyvärr uppstår då konflikten överlevnad eller anmälan?
Hur många våldtäkter går till åtal eller friande dom?
Hur angeläget är det att 'till varje pris överleva' en obehaglig situation?
Jag vet inte, jag har inte blivit utsatt för brott i vuxen ålder.

Att vara vuxen betyder i juridisk mening, att jag har ansvar för mina egna handlingar, i vilka möjliga fall de än uppstår.
Undantaget är förstås vad jag vill kunna skylla på, och om någon godtar dem.

Skulle det över huvud taget 'finnas ett behov' av upplysningar annars?
Det är ju inte bara 'När går tåget till Göteborg', om den som ville resa kom från Nässjö och det var 1932.
Som det kan finnas behov av vetskap, för den som vill veta kan ju tänkas skriva ett manus.

Där är det tveksamt när det kommer till 'de sköna konsterna', du vet, tavlor, skulptur, skapande verksamhet till för en möjlig publik att uppleva.
Ingen bryr sig mycket rent juridiskt om du ser drama, komedi, action, porr, dokumentär, serie et cetera.

(Är det som det sägs, att tillfället gör den brottsligt
'oemotståndligt begiven till att passera gränsen',
att frångå 'personligt ansvar'?)

Om du kan informationen om 'rätt och fel', 'obrottsligt' och 'brottsligt'.
En lärare och en elev bör inte inleda en förbindelse, men det händer ändå.
En lärare bör veta var gränserna gå, ta ansvar och inte låta sig frestas, bör inte begå brott, även om 'frestelsen är stor', ibland.

Fantisera är okej, tillåtet, men det är förbjudet om 'konstverket' innehåller brott mot lagen.
Ändå finns det som sagt 'det mesta inom konsten som är...'

Bra om en bara själv kunde 'styra sig ', 'frestelsen är fröet till all brottslighet?'
En del människor som vill kunna dra lakanet över huvudet och påstå att de har en religion.

Men även de begår brott, skändligheter, kringshandlingar, våldtäkt på friheten.
Eller den som vill ha det till 'brottet begicks under den tidrymd då den möjligt brottslige var 'psykiskt instabil'.

Säg den människa som inte är det, från gång till annan?
Sedan, en kvart eller timme senare, då var den anklagade inte det längre.
Anfallet gick över, men faran är nog inte över för det.

Även om jag ser på en film som innehåller brott, misshandel, mord.
Så går jag inte genast ut och begår brott, misshandel och mord, bara för att jag läst mig till det, sett det på bild, sett det på teatern eller i ett annat media.

Ändå påstår den som talar om porr, sexuella lustars uttryck, att den som ser, hör eller läser om det, skulle gripas av 'oemotståndlig lust' till att utföra något den upplevt som har med just porr att göra.

Den som tänker så, gör några feltänk.
Ett brott, skälen och lusten att begå dem, finns i envar människa 'hela tiden' och det finns i alla.

Ändå finns det de vilka begår dem och de vilka inte begår brottslig handling.
Hur kan det komma sig?
Nyfikenheten kan beskrivas som 'vad händer om jag gör så här'?
Så frågan är nog istället, har jag ett ansvar eller har jag det bara 'ibland'?

(Är det som det sägs, att tillfället gör den brottsligt
'oemotståndligt begiven till att passera gränsen',
att frångå 'personligt ansvar'?)