jag vaknar till en symfoni av fågelkvitter
genom det öppna vädringsfönstret
en drill sticker ut, jag lyssnar med hjärtat;
det är rösten av en gammal vän

jag smyger upp ur sängen
för de sammetsgröna gardinerna åt sidan
och där utanför sovrumsfönstret,
på balkongräcket,
sitter min vän koltrasten
i färd med sin morgontoalett;
han burrar sin fjäderskrud av kol
medan ljuva toner lämnar den lilla
brandgula näbben

jag ler och lyssnar en stund
kryper sedan tillbaka till sängs
där min älskling alltjämt sover stilla
smyger in handen under täcket
och smeker hennes bara ändalykt
så mjuk, så len, så varm!

vid min beröring
gnyr hon lite förnöjt
ur sömnens djupa dalsänka
och min vän koltrasten
sjunger vidare för oss
denna solstänkta
vårmorgon

ibland
är allt bara
som det ska

©MagisterZ