Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Arvid


Jag ser en låga som lyser

högt där uppe,

i rummet där du bor.

 

Står på den skuggiga sidan, 

på andra sidan gatan

men vågar inte gå in.

 

Vi stod stilla kvar

medan våra broar brändes,

bakom oss.

 

Om jag bara hade fattat

att du fick mig att känna,

tillräckligt.


Nu letar jag efter någon,

som får mig att känna som du,

eller bara någonting alls.

 

Jag var alltid den som kom försent,

till stationen där du gav mig

den lilla kniven med skaft av pärlemor.

 

Inte föränn nu så förstår jag

hur du måste tänkt,

att den var ämnad för mitt hjärta.

 

Vi stod stilla kvar

medan våra broar brändes,

bakom oss.

 

Om jag bara hade fattat

att du fick mig att känna,

tillräckligt.

 

Nu letar jag efter någon,

som får mig att känna som du,

eller bara någonting alls.

 

Jag sa aldrig att jag älskade dig,

hade aldrig förväntat mig

att vi skulle vara älskande vi två.

 

Men vi var nog menade att vara,

och jag älskade dig nog ändå

för det känns som världen försvann med dig.

 

Vi stod stilla kvar

medan våra broar brändes,

bakom oss.

 

Om jag bara hade fattat

att du fick mig att känna,

tillräckligt.

 

Nu letar jag efter någon,

som får mig att känna som du,

eller bara någonting alls.

 

Någonting gick sönder mellan oss

och du gjorde rätt som vände dig om,

och bokade natttåget till Paris.

 

Nu gömmer du dig i ett hörn i mitt hjärta,

fast det inte längre spelar någon roll.

Du var den som till slut tröttnade, och drog.

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Katinka VIP
Läst 127 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2023-05-10 22:46



Bookmark and Share


  örnräven
Snyft, sorglig, fin!
2023-05-26
  > Nästa text
< Föregående

Katinka
Katinka VIP