I våra liv finns en ständig följeslagare 

Döden

För även om vi inte vill tänka på den

Är den en skugga i bakgrunden 

Ju mer vi väljer att leva livet 

Ju mer kan vi förtränga dess närvaro 

Men det är det enda vi kan 

Vara säkra på om vår tillvaro

Att har vi en gång fötts

Så kommer dagen vi måste dö

Det är naturens ständiga gång

Likt årstidernas cykler 

Där vi går från vår till sommar

Från sommar till höst

För att sluta i vinterns vila 

Så går vi från barn till ung

Från ung till vuxna människor 

För att sluta i ålderdom 

Innan vi når slutet och döden 

Så vi kan bara omfamna den 

Som en del av våra liv

Vare sig vi vill det eller inte 

Döden