Jag tycker om när du ser sådär oskyldigt osäker ut. Det finns en ro att vara på utsidan och se in. Det finns en ro i att inte vara med. Jag har alltid varit en främling, en i utkanten. Ingen du lekte med för mycket på rasterna. I en desperat jakt på att passa in testade jag allt från att spela fotboll ”du sparkar bollen som en tjej” till att stöta kula. Osäkerheten som drog i mig när kulorna speglades i gruset. Att aldrig passa in eller att aldrig vilja passa in: Två krafter som ständigt har kämpat mot varandra och tröttat ut mig. Jag är här igen, helvetes jävla skit, men vad ska du göra? Tvåsamhet är nog inte för mig. Min tvåsamhet var nog 1.5het, det är väldigt slitsamt för själen att behöva bära sig själv och personen du trodde skulle göra detsamma. Hon glömde alla sina självhjälpsböcker, ”Att välja lycka” inte fan valde du det i alla fall. Nej, Kay du åker rätt med flyttlasset, här blir du inte kvar din trötta gamla papegoja.