Regnet slog mot taket på A-linjens spårvagn, vars inre doftade av vått ylle och billig tobak, och genom vars immiga rutor man kunde läsa tidningarnas svarta rubriker om att den pensionsålder vi alla hade hoppats på, nu skulle komma att höjas.
Höjdes gjorde även vattennivån i hamnbassängen, och ölgubbarna på sjömanskrogen, som ju var vana att titta i glaset, noterade att vågorna hade börjat skvalpa över kajkanten.
I själva verket hade vattnet stigit till sin högsta nivå sedan den stora höststormen år 1885, då stadsborna hade varit tvungna att kajka sig fram mellan husen.
Pension eller ej, det var då för väl att de fick fatt på den där boktjuven, tyckte Åke, där han stod vid avlösningsplatsen och bläddrade i kvällstidningen:

"Boktjuv fast för bokstöld

En 55-årig man, före detta biblioteksanställd, har frivilligt överlämnat sig till polisen och erkänt sig vara skyldig till en rad uppmärksammade bokstölder sedan det framkommit att en utländsk boksamlare hittat rester av länsbibliotekets exlibris i ett exemplar av en sällsynt bok, som han ropat in på en internationell bokauktion, och som han nu erbjuder sig att återlämna till dess rätta ägare."

Bara han inte åker på förseningsavgift, myste Åke, som nu hade fått en artig ursäkt från biblioteket med bifogad utbetalningsavi. Undrar förresten vem den där 55-åringen kan ha varit, tänkte han, och hoppades innerligt att det skulle vara den lömske gråvargen.
Skäms på dig, tyckte hans inre mus.

(fortsättning följer)