Plötsligt dyker HON upp, en pagedam i rödbrun kappa och runda plastglasögon:
Vad är det där för en butik? frågar hon pang på rödbetan.
En livsmedelsaffär med inriktning på polska livsmedel, svarar jag. Jag kan verkligen rekommendera deras småkakor och örtteer.
Intressant, tycker hon. Dem måste jag prova någon gång.
I min by finns däremot en polsk butik med inriktning på charkuterier, fortsätter jag.
Inget för mig, rynkar hon på näsan. Jag är vegetarian.
De har grönsaker också, lugnar jag henne. Åtminstone i konserverad form. Dessutom säljer de kvass.
Det låter inget vidare.
Nej, kanske inte, tänker jag.
För en tid sedan hade de en polsk vecka i kulturhuset, fortsätter hon. En sång- och dansensemble som hade fått pris i sitt hemland och var helt fantastisk ...
Där kan man tro att konversationen fortsatte i all oändlighet, men det gjorde den inte. Orden tog slut, liksom även glassen, men i stadsmissionens butik hade de en lille elektriker-låda med den åtråvärda magneten i, så den köpte jag.