Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Texten är som vanligt spontanskriven utan att pennan alls vet vart färden går. Ty det blir mera spännande på det viset. Och jag slipper även tänka ut en lämplig historia först. Jag vet förstås föga om dessa oroliga tider, men alltid blir det väl n


Hur jag överlevde en vecka i Örebro







Då jag överlevde en vecka i Örebro, dit jag tagit mig
i dådens år 1462. Jag hade utgått från en (hemlig)
by i Norge och tagit mig över gränsen utan att stöta
på patrull.

Många öden och äventyr mötte jag under de tider och
umbäranden som undgått mig under tiden jag färdats
till fots samt via en tid ridandes ömsom på en ko, en
häst, en åsna

och på ryggen av en stark gångare till svärdsman.
Jag kom att tänka på en släkting som om några
hundra år skulle komma att springa på asfalterade
gator för nöjes skull,

men just i nuet, det nu som rådde den där tiden det
året för nu så länge sedan, var det ett nöje av helt
annat slag. Det är märkligt, slår det mig nu, efter
den där veckan i Örebro,

att den natur som skulle komma att finnas vilket
århundrade en själv än levde i, naturen mest såg ut
som den gjorde redan 'då', fast mera nu, om en så säger.
Som jag berättat

för en av mina bröder, i telefonen, att så skrivs en bok
om att springa ett Marathonlopp, då en själv mera
sedan ligger i soffan och tänker sig saken. Hur jag
vaknade, tog mig ut

i badrummet, råkade slå axeln i dörrposten, gjorde
frukost, hur jag sedan klädde mig i shorts och tröja,
strumpor och skor. Förberedelser helt enkelt och
sedan ut genom dörren,

vinkade hej då till familjen och tog mig springande
längs gatan till startplatsen. Sedan tänker jag vidare,
där jag nu satt mig upp i soffan, hur jag springer
Valhallavägen fram,

omgiven av löpare samt längs gatan stående publik.
Beskriver för mig själv, vädret, ljuden, tvärgator,
allén och olika händelser samt omgivningar som
finns längs vägen.

Jag pinnar på i jämnt tempo och trots att svetten
lackar, jag känner hur svalt det är i brisen från
Saltsjön och inloppet av vatten till huvudstaden.
Att det är som

att skriva en bok, en själv beskriver det en själv kan
tänka sig som se och uppleva. Men alltså åter till den
där veckan då jag kommit fram till den lilla byn som
sedermera skulle bli en

stad vid namn Örebro, vilket den alltså inte hette förrän
den hette det. De flesta städer har minst en tre gator
gemensamma. Drottninggatan, Kungsgatan och även
en kallad Storgatan.

Utöver dessa har Örebro exempelvis såväl Järntorget
samt Slottsparken. Då jag anlände i gryningen till byn,
platsen där staden Örebro skulle se solens upp och
nedgång, såg jag

visserligen vattnet som sakta flöt förbi, men något slott
eller borg kunde jag inte se till. Många nog städer har
såväl valuta som även broar, men varför kunde de inte
ha fått stället

att heta något med borg? Som Orreborg, hade nog varit
internationellt gångbart, eller kanske 'Vattendraget där
en stock törnade emot en ö av öar i strömmen'. Kanske
är vattnet inte

strömt nog, men stockar och stenar har de allt, och det
fanns 'redan på den gamla goda tiden. Som uttalat eller
skrivet på finsk dialekt såsom den talas i Pankiborg, de
eller vi?

Finlands hjältar både slog Tre kronor i hockey, samt vant
slagerfestivalen. Det här hände som förstås 'alldeles nyss',
jämfört med dryga dagar i Örebro med omnejd. Där bor
det människor

minsann och har de inte flyttat dit, flyttat därifrån, varit
på genomresa, blitt till på platsen, så bor samt vistas de
nog bara utanför. I något annat land exempelvis. Bara ej
där du är nu.


(2023 06 15)


(Som du lätt kan se av bilden,
är det en detaljstudie av hamnen
i Helsingfors omkring 2010)




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 26 gånger
Publicerad 2024-02-29 14:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP