Det fanns ingen tuja
i vår förra trädgård
men nu finns flera i vår lilla täppa
vackert gröna 
förutom en liten klottuja.

En är mycket stor och ståtlig,
tio andra är lite mindre
och pelarformade
och de kallas smaragd.

Så finns i ett hörn två klottujor,
den ena välmående
medan den andra står där intill
lite ledsen och slokörad
med grenar som är torra och gula.

Ett utskjutande tak
är orsaken till att regnet förhindras
från att droppa ner på den 
med sitt livgivande vatten.

Så nu är det min uppgift
att försöka rädda den
från att dö
och därför bär jag kanna efter kanna
med vatten varje kväll
så att den får dricka sig mätt.

Kanske kommer den att överleva
och det får bli min belöning i så fall,
annars får jag väl trösta mig med
att jag ändå gjorde så gott jag kunde.